Albin Ekdal – från BP, mot oändligheten och vidare
Fotboll

Albin Ekdal – från BP, mot oändligheten och vidare

Juventus, Sienna, Bologna och Cagliari. Albin Ekdal har betraktats som en supertalang från sexårsåldern, hans karriär går spikrakt uppåt och sommaren 2013 tog han sig hela vägen in i svenska...

19 augusti 2014

Juventus, Siena, Bologna och Cagliari. Albin Ekdal har betraktats som en supertalang från sexårsåldern, hans karriär går spikrakt uppåt och sommaren 2013 tog han sig hela vägen in i svenska landslaget. Vi träffar honom inför säsongsstarten i Serie A och snackar vinnarinstinkt, Italien och framtidsplaner.

Hur började det?
Jag började spela fotboll som sexåring i Brommapojkarna. Där spelade jag fram tills jag fyllde 18 och värvades till Juventus.

… nej men vänta, det hände väl någonting innan dess?
Jo, just det, jag provtränade ju med Chelsea när jag var 15-16 och de var väl intresserade av att fortsätta med mig men jag var inte redo att flytta. Jag var för ung, ville gå klart skolan och allt det där. När jag gick till Juventus två år senare var jag redo att ta ett nytt kliv även om steget var enormt stort.

Ja, hur var det att växla upp från Brommapojkarna till Serie A?
Det var väldigt speciellt att komma till ett av världens största klubblag med massa världsstjärnor och en 100 gånger större organisation än den jag var van vid. Sjukt häftigt samtidigt som det gick upp för mig att det verkligen var allvar. Skulle jag ha någonting där att göra var jag tvungen att prestera. I och med att jag var relativt ung så hade jag lite svårt att anpassa mig i början, men det var bara att kämpa på för att få en chans att spela.

Hur har åren i Serie A format dig?
Jag blev tvungen att växa upp och ta ansvar ganska tidigt. Jag kom ju från att bo hemma, umgås med vänner och bli körd till mina träningar till att bo själv och klara mig på egen hand. Jag har definitivt blivit mer ansvarsfull. Som fotbollsspelare har jag blivit bättre på det mesta, framförallt förstår jag vad som krävs för att man ska lyckas på en hög nivå.

Vad är det som krävs?
Man måste bli bättre på allt. Man måste prestera på varje träningspass och det går aldrig att slappna av för konkurrensen är så stor. Duktiga spelare från hela världen kommer till Serie A och spelar så man måste verkligen förtjäna sin plats. Vi spelare är ju vänner men vi är också konkurrenter.

Albin Ekdal under inspelningen av Intersports reklamfilm.
Albin Ekdal under inspelningen av Intersports reklamfilm.

Berätta om ditt bästa fotbollsminne?
Det måste vara från tiden i Brommapojkarna när mitt pojklag vann nästan alla matcher vi spelade. Vi var helt överlägsna. När jag var 11 år vann vi Gothia Cup, då var jag var lagkapten och gjorde mål i finalen så det var väldigt speciellt. Jag föreställer mig att det är så det känns att vinna ett VM.

När kom du på att du ville satsa?
När jag var typ 14 insåg jag hur bra jag var och att jag skulle kunna bli proffs en vacker dag. Det är svårt att förklara, men man skulle kunna säga att jag satsade utan att ens fundera över det. När jag var runt 17 fick de stora klubbarna upp ögonen för mig och på den vägen är det.

Känner du att du missat någonting till förmån för fotbollen?
Med facit i hand så är mitt svar definitivt nej men när jag var yngre tyckte jag att det var riktigt segt när alla polare festade och åkte på olika semestrar. Nu är jag bara glad att jag satsade istället för att vara ute och ränna. Mina kompisar säger dessutom att jag inte har missat någonting.

Du har betraktats som en av de bästa i nästan alla lag du spelat i. Vad har du gjort för att inte stanna av och bli bekväm?
Jag tror faktiskt att det satte ännu större press på mig. Jag ville inte tappa den härliga känslan av att vara på toppen. Alla förväntade sig alltid det bästa från mig så jag har nog kämpat för att behålla den glöden.

Du blev uttagen att spela i landslaget förra året. Hur var det?
Att dra på sig landslagströjan är ju en stor dröm och någonting som alla unga fotbollsspelare vill göra, men det var inte bara kul. Man har mycket press på sig och man måste leverera så i början var det väldigt spänt och nervöst.

Vilken är den största skillnaden mellan att spela i landslaget och i Serie A?
I landslaget flyter språket och vi känner ju varandra så kemin är bra. Utmaningen är att ställa om det taktiska och att bilda ett sammansatt lag med spelare som inte tränar tillsammans i vardagen. Varje liga har ju ett speciellt sätt att spela på. I Sverige har vi dessutom en spelare som Zlatan som en stor del av spelet kretsar kring. Det är få lag som har en världsstjärna i truppen.

Klassisk fråga men jag måste bara; hur är det att spela med honom?
Det är självklart häftigt och speciellt att spela med en av världens bästa fotbollsspelare. Han är en stark och bra lagkapten; hård men rättvis och han säger vad han tycker. Oftast har han rätt. Han är auktoritär och sätter höga krav, både på sig själv och på sina medspelare, så man vill inte göra honom besviken.

Vilka är dina styrkor som mittfältare?
Jag är ganska mångsidig i min roll och jag är tillräckligt stark för att vinna fler närkamper än jag förlorar, det är nog den bästa beskrivningen.

Dina svagheter då?
Jag kan bli lite bättre på det mesta. Jag har lagt sammanlagt sex mål i serien tror jag. Det är inte många. Den siffran måste jag jobba på.

Är målkänslan den bästa känslan?
Nej, det viktigaste är att vinna. Om jag gör mål eller inte spelar ärligt talat ingen roll. Jag vill bara känna det där härliga lugnet i kombination med euforin som man bara kan uppnå genom en vinst. Att vinna är sjukt viktigt för mig, oavsett om det handlar om en pingismatch med min bror eller en viktig match i serien. Känslan är densamma.

Kan du känna dig nöjd och tillfreds, trots din vinnarinstinkt?
Nej, helt och hållet nöjd är jag aldrig. Det går ju såklart upp och ner i allt jag gör, men jag strävar alltid efter att bli bättre och att få ett bättre liv. Det gör nog alla, oavsett om man är fotbollsspelare eller inte.

Under hösten ser ni Albin i rutan.
Under hösten ser ni Albin i rutan.

Hur ser av vanlig dag i Italien ut?
På väg till morgonträningen stannar jag vid ett klassiskt italienskt fik och tar en kaffe och en croissant. Jag har blivit lite halvitalienare på det sättet, jag är väldigt nonchalant mot frukosten. Träningen varierar från dag till dag mellan löpning, gym och fotboll. Jag har ofta besök av vänner och familj så vi brukar åka ner till stranden eller går en sväng på stan efter min träning. Jag har ganska mycket fritid, så jag måste se till att hålla sig sysselsatt för att inte bli uttråkad. På kvällarna kollar jag på film, läser nyheterna och följer debattartiklar för att hänga med i vad som händer hemma i Sverige.

Vad är det bästa med Italien?
Klimatet och den slappa mentaliteten. Det inte så noga med allt här nere som det är hemma i Sverige. Det är liksom inte hela världen om man kommer lite sent och man kan tänja på gränserna i större utsträckning.

Det sämsta?
Samma sak. Det kan vara lite väl slappt och saker och ting kan ta enormt lång tid att fixa. Det kan ta två månader att få internet till huset, butikerna stänger lite när som helst och folk parkerar exakt hur de vill.

Vill du stanna i Italien?
Jag kan absolut tänka mig att vara kvar, men jag har varit här i sex år så man kan säga att jag är öppen för förslag.

Förslag som…
Att spela för ett stort lag i England som slåss om att vinna Champions League, kanske Manchester United om man får drömma lite.

Har du något råd till alla unga talanger som vill satsa på en karriär inom fotbollen?
Det krävs hårt arbete men man ska inte glömma bort att ha kul, utan glädje tröttnar man snabbt. Man ska inte skippa skolan, det kommer alltid vara bra att ha en liten utbildning i ryggen. En karriär inom fotbollen är kort så det är viktigt att ha någonting vid sidan av. Jag har sökt några distanskurser till hösten, vi får väl se vad jag kommer in på.

Andra 'Fotboll' inlägg