Linda Pira om thaiboxning, löpning och livets öde
Löpning

Linda Pira om thaiboxning, löpning och livets öde

För två år sedan slog hon ner som ett bomb på den svenska hiphopscenen. Skivkontrakt, tvillingfödsel och en stor flytt från öst. Linda Piras framgång och livslycka kom med rena rama ketchupe...

20 november 2014

För två år sedan slog hon ner som ett bomb på den svenska hiphopscenen. Skivkontrakt, tvillingfödsel och en stor flytt från öst. Linda Piras framgång och livslycka kom med rena rama ketchupeffekten. Som förälder mitt uppe i en framgångsrik karriär är tiden för träning knapp och en mil om dagen har bytts ut mot fyra pass i veckan. Här är hennes bästa tips och en liten bit ur hennes livshistoria.

Berätta din träningshistoria!
För några år sedan hade jag det ganska knasigt. Jag var helt lost, trivdes ingenstans och hade liksom ingen respekt för mitt liv. Jag hade problem med att behålla mina jobb och blev av med min lägenhet, så min mamma skickade iväg mig för att jobba hos min bror i Thailand. Jag bodde precis intill en thaiboxningsklubb och efter ett tag började tränarna på klubben tjata om att jag skulle testa. I början var jag sjukt kritisk men till slut provade jag och blev helt hooked direkt. Jag flyttade in på klubben och började tränade sju timmar om dagen, sex dagar i veckan. Det blev som en drog och det var det enda jag levde för under typ tre år.

Vad var det du fastnade för?
Jag hade testat så himla många olika sporter. Fotboll, innebandy, basket. Jag hittade aldrig någonting som kunde ta ut mig riktigt jävla ordentligt. Efter passen var jag helt slut. Jag kände ingenting, var inte arg, inte ledsen, ingenting. Jag märkte att jag började sortera bort jobbiga grejer i hjärnan. Jag hade liksom inte tid att tänka på någonting annat än min träning och min mat. Jag utvecklades snabbt och efter tre månader fick jag gå min första match. Jag gillade att det gick undan, att det hände någonting.

Nu boxas du inte i Thailand längre. Vad hände?
Jag hade faktiskt bestämt mig för att flytta dit. Jag skulle bara till Sverige för att hälsa på, men det blev ett besök som förändrade mitt liv på alla plan. Stor (svensk rappare, reds. anm.) ringde mig och ville att jag skulle lägga röst på en av hans låtar. ”Vad kul att göra det innan jag drar” tänkte jag. Sedan visade det ju sig att den låten, Rom & Kush, skulle bli värsta grejen. Helt plötsligt ville alla veta vem jag var och samma veva blev jag gravid också…

Just det, berätta!
Alltså, när jag och Stor spelade in Rom & Kush så hade Stor en kompis som brukade hänga i studion. Jag började träffa honom lite och blev gravid ganska snabbt. Vi var inte tillsammans och han ville inte ha några barn så jag var helt inställd på att lösa allt det där själv. För många år sedan hade jag problem med livmoderhalsen och då fick jag höra att jag kanske inte skulle kunna få några barn. Från början var jag gravid med trillingar så jag kände verkligen att det vad ödet. Jag tror mycket på gud så jag tänkte ”nu har jag fått den här uppgiften i livet, det är inte alla som är välsignade med det”. Så jag åkte jag till studion och berättade att jag inte kunde göra musik längre, att jag skulle bli morsa. Då sa min chef ”varför ska det vara ett hinder? Du kan göra båda!”, så vi körde på det.

En händelserik vistelse alltså…
Ja, allt hände verkligen samtidigt. Barnen, musiken och allt. Jag blev ju signad när jag var gravid också. Jag var kissnödig precis hela tiden och fick ta taxi till och från studion varje dag. Det snurrade så mycket i skallen av alla gravidhormonerna och så var det ju hela den där grejen med barnens pappa. Vi var ovänner under hela graviditeten och allt var verkligen jättejobbigt. Nu i efterhand är jag så tacksam över att de släpade mig till studion trots att jag mådde så dåligt. Det är sjukt hur livet förändrades på bara ett besök i Sverige.

Hur har du och barnens pappa det idag?
Direkt efter att barnen föddes började han faktiskt engagera sig. Jag hade inte förväntat mig någonting, men han var verkligen där och det gjorde mig så himla glad. Jag gjorde kejsarsnitt och kunde inte bära barnen eller någonting så han fixade verkligen allt i början. Det var sjukt fint att se hur hans kärlek till barnen växte fram på det sättet. Vi bestämde oss för att vara vänner och han var hemma hos oss ganska ofta. Efter typ två månader bjöd han ut mig och nu ska vi snart gifta oss.

Hur var det för dig att bli förälder?
Det händer någonting med ens tillvaro när man får barn. Allt blir så annorlunda. Jag ställde mig på scenen två veckor efter förlossningen och det var många som hade åsikter om det men jag hade ett sådant sug på livet. Jag ville göra allt! Det var en helt ny pepp som jag aldrig hade känt förut. De gjorde en tv-serie om mig under perioden från att jag signades till att jag födde barnen och det var väldigt många kvinnor som skrev och peppade mig under den tiden. Att jag kunde inspirera andra kvinnor gav mig otroligt mycket styrka.

Småbarnsförälder och karriärkvinna. Hinner du träna?
När jag var gravid lovade jag mig själv att alltid skapa tid för träningen, men när jag blev mamma så tänkte jag ”shit det finns verkligen ingen tid”. När barnen började på dagis fick jag lite mer tid och då frågade Adidas mig om jag ville vara med på deras grej, Adidas-tribes, så nu har jag börjat springa i samband med det. Det är fortfarande svårt att hinna med, barnen blir sjuka och jag blir sjuk, men jag försöker komma ut typ fyra gånger i veckan. Just nu blir det bara löpning men jag vill verkligen köra igång med thaiboxningen igen. Jag har en väldigt stor kärlek till det. En vacker dag när barnen är lite äldre kanske jag kan börja tävla igen, man vet aldrig.

Vilket är ditt bästa löpartips?
Att skaffa en coach om man har möjlighet till det. I samband med Adidas-tribes började jag springa med en coach och det har verkligen lärt mig jättemycket. I Thailand sprang vi en mil varje morgon som uppvärmning. Det var första gången jag kom i kontakt med löpning och jag belastade ju foten helt fel. Man ska springa typ som ett barn, lite på tårna. Det är inte lätt att veta som nybörjare. Jag har också lärt mig att det inte ska vara jobbigt när man sätter igång med träningen. Man ska ta det väldigt lugnt, inte chocka kroppen liksom. Är man för ivrig blir det blir bara bajs av allting ändå. Sedan älskar jag ju att springa till musik, det är ett måste för mig att jag får försvinna in i min egen värld och min egen takt.

Beskriv din relation till träningen?
Jag är väldigt trogen min träning när jag väl kommer igång och jag behöver verkligen träna för att känna mig ren. Det rensar hjärnan så otroligt bra och det händer så mycket i tankarna när man är ute och springer. Jag brukar lägga upp strategin för dagen och komma på en massa nya idéer.

Vad gör du för att peppa dig själv när du verkligen inte orkar?
Jag försöker att alltid ta mig ut. Om jag känner att jag verkligen inte orkar köra hårt så tar jag en powerwalk. Man mår bara dåligt och trycker ner sig själv om man struntar i det. Dessutom tror jag verkligen att det är viktigt att få i sig den där friska luften.

Hur hjälper träningen dig med musiken?
Jag gillar att vara ganska klar i hjärnan när jag gör musik och det blir man ju av träning. Jag kan göra musik när jag är stressad och deppig också, men det blir nästan bäst när jag är ren och inte har så mycket skit att tänka på. Det tror jag att man hör i mina låtar, de är ganska uppåt och peppande. Man får väldigt mycket tillbaka av både av träningen och musiken. Typ självförtroende och självkänsla och så.

Vad jobbar du på nu?
Jag ska försöka låsa in mig i studion och fixa ihop en platta så att jag kan åka ut på turné nästa år också.  Det är lite svårt att säga när jag släpper den men jag ska försöka hinna till april.  Det här är första gången jag får ”skapa i bunkern” som vi brukar säga. Nu har jag mer tid på mig än jag hade sist så det blir skönt.

En låt om träning av Linda Pira, vad skulle den handla om?
Den skulle handla om att ta sig igenom den första jobbiga tiden och om att inte ge upp, för efter ett tag får man väldigt mycket tillbaka. Man blir, glad, stark, smart och lycklig.

Vad skulle den heta?
2, 3, kör!

Nu ska du snart springa Tunnelrun, hur känns det?
Nervöst måste jag erkänna, det är det första loppet jag springer någonsin. Det är ju i en tunnel också, det är ju lite läskigt men jag tror att det är bra för psyket. Man vill ta sig ut liksom. De ska ju pimpa upp hela tunneln så det blir nog ganska nice.

Lindas bästa träningstips

  1. Ta det lugnt i början om du inte är igång
  2. Ta hjälp av alla möjliga knep som underlättar, typ musik. 
  3. Öka succesivt, pressa inte på utan ta det som det kommer.
  4. Stretcha! Då kan du passa på att göra lite styrkeövningar också. 
  5. Varva ner ordentligt.
  6. Skaffa en coach om du har möjlighet.
  7. Träna i sköna kläder.

Avsluta mina meningar

Livet är…
Underbart

Idag ska jag…
Vila

Jag är…
Tacksam

Jag vill…
Bli bättre på att komma i tid

Jag kan…
Om jag vill

Framtiden är…
Härlig tror jag

Jag gillar…
Mat

Jag har…
Svårt för att hinna laga mat

Jag tror på…
Gud

Jag känner mig…
Lycklig

Andra 'Löpning' inlägg