10 frågor till Albin Ekdal

Albin Ekdal om träning, match och rehabilitering inför fotbolls VM 2018

Vi är många som hoppas att Albin Ekdal är en av de stjärnor som ska lysa starkt under det svenska herrlandslagets äventyr i Ryssland. Här berättar mittfältsgeneralen för Intersport Magazine om sin väg från Brommapojkarna till VM-spel – och varför man kunnat hitta sedelbuntar i hans kylskåp. 

Vad talar för att vi kan väva nya drömmar med valörer i fokus i Nizjnij Novgorod, Sotji och Jekaterinburg? Tja, då gäller det att lagmaskinen Sverige fortsätter att överprestera. Men också att laget får vara hyfsat skadebefriat och det vore knappast någon nackdel om en viss mittfältsgeneral är 100 procent fit for fight. Förbundskapten Janne Anderssons mantra har varit ”att Albin Ekdal är given i VM om han är frisk”. 

1. Hur frisk är Albin Ekdal? 

– Relativt frisk... jag har alltid lite ont här och där, men det får man ta som fotbollsspelare. Just nu känner jag mig redo för VM. Jag vill hjälpa Sverige att göra ett bra mästerskap. 

2. Har den skadedrabbade perioden varit tuff? 

– Ja, verkligen. Det är otroligt mentalt påfrestande att vara skadad och känna att man inte kan bidra på det sätt som man vill. Det har funnits tillfällen då jag känt bitterhet över sina skador och rehabperioder de senaste åren men det är bara att kämpa vidare, det kommer alltid ett ljus i slutet av tunneln. 

Fotboll har följt Albin Ekdal som en röd tråd genom i princip hela hans liv. Själv menar han att fotbollen gjorde entré i samma stund som han föddes. 

3. Hur kom det sig att du började spela fotboll?

– Pappa [journalisten Lennart Ekdal, red.s anm.] var väldigt intresserad av fotboll och min storebrorsa spelade. Det syntes tidigt att jag hade talang. Men för mig har det inte bara handlat om att sparka boll, utan lika mycket om gemenskapen och ha kul tillsammans med kompisar. Man bygger ett lag ihop. 

Redan i sjuårsåldern betraktades Albin Ekdal som ett underbarn, vilket möjligen kan vara ett tungt ok att bära för en förstaklassare på lågstadiet.  

4. Upplever du att du haft stor press på dig?

– Fast jag tänkte inte på det sättet då, fotboll var bara kul. Jag har alltid varit en sådan som satt upp höga mål. Att kämpa hårdare och sträva för att bli bättre har bidragit till att jag hela tiden tagit utvecklingssteg framåt. 

Albin Ekdals moderklubb är Brommapojkarna, en anrik talangfabrik som fostrat en rad landslagsspelare genom åren. Han tillhör själv den skara av spelare som gått från knatte- och pojklagsspel till att få äran att dra på sig den blågula tröjan. 

– Men det var först när jag var 14 eller 15 som jag kände att jag skulle satsa på fotbollen. Och vid 17 års ålder förstod jag att jag hade en god möjlighet att jag kunna bli fotbollsproffs en dag. Samma år debuterade jag i Allsvenskan.

5. Hur var det att acklimatisera sig till seniorfotboll?

– Det var tufft i början, inte minst eftersom jag var en tanig sjuttonåring som fick möta äldre och rutinerade spelare med en helt annan fysik än jag. Som junior kommer man långt med att vara tekniskt skicklig och kvick, men på seniornivå gäller det att våga gå in i och vinna närkamper när det smäller på riktigt. Det tog ett tag innan jag kom in i det. Jag tycker det är viktigt att man får chansen att prova på a-lagsspel tidigt. När man ska ta sig in i seniorfotbollen och anpassa sig till det spelet behöver man vara beredd på att det spelet är mycket tuffare, hårdare och mer fysiskt. Men även om det är tuffare så tycker jag att man inte ska tveka. Det gäller istället att våga ”hoppa på hästen” direkt och anpassa sig till hur spelet fungerar i seniorfotbollen. 

Sedan tre år tillbaka tillhör Albin Ekdal Hamburger SV. Att spela i ett lag som tampas i botten av Bundesliga kräver en hel del när man är en utpräglad vinnarskalle. 

6. Hur tar du dig an motgångarna i Hamburger SV?

– Det är naturligtvis tufft, men skam den som ger sig. Jag kan bara göra mitt bästa och kämpa på. Det handlar om att bita ihop och vänta på bättre tider. Samtidigt är jag lyckligt lottad som får spela fotboll och ha det som mitt arbete. Det är ju drömjobbet för många tjejer och killar.  

Den där 17-åringen som drömde om – och trodde på – en framtid som fotbollsproffs skulle till slut få rätt. Läser man Albin Ekdals meritlista idag hittar man klubbar som Juventus, Siena, Bologna, Cagliari och Hamburger SV. I år firar han tio år som proffs – och naturligtvis finns det anekdoter som sticker ut under decenniet. Som när han lirade för Juventus och det sägs att han gömde lönen i form av sedelbuntar bakom ett smörpaket i kylen. 

7. Stämmer det att du la lönen i kylen?

– Haha, ja! Jag fick min första lön i kontanter och blev lite nojig när det var lite mer pengar än vad jag var van vid. Kuvertet låg där i kylen i några månader. 

8. Hur mycket Ryssland har det varit i tankarna de senaste månaderna? 

– Ett VM är det största man kan få uppleva som fotbollsspelare, så jag skulle ljuga om jag sa att jag inte tänkte oavbrutet på Ryssland. Nu handlar det bara om att hålla mig skadefri så att jag kan förverkliga drömmen om att spela ett VM. Jag försöker se till att vara i så bra form som möjligt. Det handlar om att stärka kroppen och konditionen så att jag orkar spela hela matcher. Men det är mycket mentalt inblandat också, man måste ha självförtroendet bakom sig; känna att man klarar av och kan vara den bästa spelaren på planen. 

9. Vilka förväntningar har du på dig själv i Ryssland och vad kan fansen förvänta sig? 

– Jag ska göra mitt allra bästa och jag ska göra mina bästa matcher. I gruppspelet har vi bara tre matcher [mot Sydkorea, Tyskland och Mexico, red.s anm.] så det finns ingen tid att misslyckas. Jag och mina lagkamrater kan vara det bästa landslaget i mästerskapet. Fansen har nog relativt höga förväntningar, och det är så det ska vara. Vi slog trots allt ut Italien på vägen hit. Vi åker till Ryssland för att göra vårt bästa och ska verkligen maximera våra möjligheter att komma så långt som möjligt. 

10. Vad kommer du att tänka på när domaren suger liv i visselpipan och drar igång matchen mot Sydkorea? 

– Då är det 100 procent som gäller; allt för Sverige och landet vi representerar. Vi känner förtroendet från miljontals fans som följer oss på vägen, och ska visa att vi ger allt i varje situation. Nu är det VM för hela slanten!

Albin Ekdals råd till sig själv som 12-åring 

• Se till att alltid ha kul och ge järnet. 

• Se alltid till att du har gjort ditt bästa på varje träning och match, då kan du alltid känna dig nöjd med vad du har presterat. 

• Fotbollen är inte allt här i livet, var noga med att ha andra intressen och låt fotbollen vila emellanåt.

Om Albin Ekdal

Position: Central mittfältare. 
Klubbar i karriären: Brommapojkarna, Juventus, Siena, Bologna, Cagliari och Hamburger SV. 
Styrkor: ”Snäll och omtänksam, jag är social och gillar att träffa nya människor. Som fotbollsspelare är jag väldigt allround och lojal som alltid ger järnet för laget. Dessutom är jag en duktig passningsläggare.” 
Svagheter: ”Jag har lite för stort kontrollbehov och släpper ogärna uppgifter till andra. Jag kan nog upplevas som lite jobbig och störig, även om viljan att ha kontroll i grund och botten är en bra egenskap.” 
Gör på fritiden: ”Reser så fort jag får tillfälle. Vill gärna upptäcka nya platser och nya restauranger.” 
En vanlig dag: ”Äter frukost tillsammans med laget och börjar träna vid niotiden. Efter två-tre timmars träning lunchar vi ihop och har en genomgång med tränaren. På eftermiddagen är jag tillsammans med min flickvän och vår hund. Vi njuter av staden, umgås med vänner och får ibland besök från Sverige.” 
På tv: Homeland, Bonusfamiljen och Fargo. 
Lyssnar på: Rock, hiphop och house. 
Instagram: @AlbinEkdal
Twitter: @EkdalAlbin 

... några år tidigare

Albin började spela fotboll som sexåring i Brommapojkarna. I 15-16-årsåldern provtränade han med Chelsea; "de var väl intresserade av att fortsätta med mig men jag var inte redo att flytta. Jag var för ung, ville gå klart skolan och allt det där." Han fortsatte spela i BP för att två år senare  värvas till Juventus "Då var jag redo att ta ett nytt kliv även om steget var enormt stort".

Hur var det att växla upp från Brommapojkarna till Serie A?

Det var väldigt speciellt att komma till ett av världens största klubblag med massa världsstjärnor och en 100 gånger större organisation än den jag var van vid. Sjukt häftigt samtidigt som det gick upp för mig att det verkligen var allvar. Skulle jag ha någonting där att göra var jag tvungen att prestera. I och med att jag var relativt ung så hade jag lite svårt att anpassa mig i början, men det var bara att kämpa på för att få en chans att spela.

Hur har åren i Serie A format dig?

Jag blev tvungen att växa upp och ta ansvar ganska tidigt. Jag kom ju från att bo hemma, umgås med vänner och bli körd till mina träningar till att bo själv och klara mig på egen hand. Jag har definitivt blivit mer ansvarsfull. Som fotbollsspelare har jag blivit bättre på det mesta, framförallt förstår jag vad som krävs för att man ska lyckas på en hög nivå.

Vad är det som krävs?

Man måste bli bättre på allt. Man måste prestera på varje träningspass och det går aldrig att slappna av för konkurrensen är så stor. Duktiga spelare från hela världen kommer till Serie A och spelar så man måste verkligen förtjäna sin plats. Vi spelare är ju vänner men vi är också konkurrenter.

Berätta om ditt bästa fotbollsminne?

Det måste vara från tiden i Brommapojkarna när mitt pojklag vann nästan alla matcher vi spelade. Vi var helt överlägsna. När jag var 11 år vann vi Gothia Cup, då var jag var lagkapten och gjorde mål i finalen så det var väldigt speciellt. Jag föreställer mig att det är så det känns att vinna ett VM.

När kom du på att du ville satsa?

När jag var typ 14 insåg jag hur bra jag var och att jag skulle kunna bli proffs en vacker dag. Det är svårt att förklara, men man skulle kunna säga att jag satsade utan att ens fundera över det. När jag var runt 17 fick de stora klubbarna upp ögonen för mig och på den vägen är det.

Känner du att du missat någonting till förmån för fotbollen?

Med facit i hand så är mitt svar definitivt nej men när jag var yngre tyckte jag att det var riktigt segt när alla polare festade och åkte på olika semestrar. Nu är jag bara glad att jag satsade istället för att vara ute och ränna. Mina kompisar säger dessutom att jag inte har missat någonting.

Du har betraktats som en av de bästa i nästan alla lag du spelat i. Vad har du gjort för att inte stanna av och bli bekväm?

Jag tror faktiskt att det satte ännu större press på mig. Jag ville inte tappa den härliga känslan av att vara på toppen. Alla förväntade sig alltid det bästa från mig så jag har nog kämpat för att behålla den glöden.

Hur var det att bli uttagen till landslaget?

Att dra på sig landslagströjan är ju en stor dröm och någonting som alla unga fotbollsspelare vill göra, men det var inte bara kul. Man har mycket press på sig och man måste leverera så i början var det väldigt spänt och nervöst.

Vilken är den största skillnaden mellan att spela i landslaget och i Serie A?

I landslaget flyter språket och vi känner ju varandra så kemin är bra. Utmaningen är att ställa om det taktiska och att bilda ett sammansatt lag med spelare som inte tränar tillsammans i vardagen. Varje liga har ju ett speciellt sätt att spela på. I Sverige har vi dessutom en spelare som Zlatan som en stor del av spelet kretsar kring. Det är få lag som har en världsstjärna i truppen.

Klassisk fråga men jag måste; hur är det att spela med Zlatan?

Det är självklart häftigt och speciellt att spela med en av världens bästa fotbollsspelare. Han är en stark och bra lagkapten; hård men rättvis och han säger vad han tycker. Oftast har han rätt. Han är auktoritär och sätter höga krav, både på sig själv och på sina medspelare, så man vill inte göra honom besviken.

Vilka är dina styrkor som mittfältare?

Jag är ganska mångsidig i min roll och jag är tillräckligt stark för att vinna fler närkamper än jag förlorar, det är nog den bästa beskrivningen.

Dina svagheter då?

Jag kan bli lite bättre på det mesta. Jag har lagt sammanlagt sex mål i serien tror jag. Det är inte många. Den siffran måste jag jobba på. 

Är målkänslan den bästa känslan?

Nej, det viktigaste är att vinna. Om jag gör mål eller inte spelar ärligt talat ingen roll. Jag vill bara känna det där härliga lugnet i kombination med euforin som man bara kan uppnå genom en vinst. Att vinna är sjukt viktigt för mig, oavsett om det handlar om en pingismatch med min bror eller en viktig match i serien. Känslan är densamma.

Kan du känna dig nöjd och tillfreds, trots din vinnarinstinkt?

Nej, helt och hållet nöjd är jag aldrig. Det går ju såklart upp och ner i allt jag gör, men jag strävar alltid efter att bli bättre och att få ett bättre liv. Det gör nog alla, oavsett om man är fotbollsspelare eller inte.

Har du något råd till alla unga talanger som vill satsa på en karriär inom fotbollen?

Det krävs hårt arbete men man ska inte glömma bort att ha kul, utan glädje tröttnar man snabbt. Man ska inte skippa skolan, det kommer alltid vara bra att ha en liten utbildning i ryggen. En karriär inom fotbollen är kort så det är viktigt att ha någonting vid sidan av. Jag har sökt några distanskurser till hösten, vi får väl se vad jag kommer in på.

Snabba frågor med Albin Ekdal

Vi träffade honom för ett par snabba frågor. Vill du veta vad han är rädd för, vem hans förebild är och vilken musik han lyssnar på? Läs svaren här!

• Albin Ekdal med tre ord: Snäll, omtänksam och hetsig.
• Hetsig? Ja, jag vill att det ska vara lite fart. Jag gillar raka bud liksom. Att spilla onödig tid är bara frustrerande.
• Musik: Jag har en väldigt blandad musiksmak och lyssnar på allt ifrån Metallica till Eric Prytz.
• När lyssnar du? Främst i bussen på väg till arenan när vi ska spela match. I omklädningsrummet innan match vill jag att det ska vara tyst. Då ligger fokus enbart på min prestation.
• Förebild: Zinedine Zidane men han spelar ju inte längre så jag säger Andrea Pirlo. Han har en härlig spelstil och en cool stil över lag.
• Uppladdning: Jag äter och dricker alltid ordentligt innan match. Man läser ju att vissa spelare har olika ritualer och skrockgrejer för sig. Sådant håller inte jag på med, det verkar mest vara psykiskt påfrestande.
• Nedvarvning: Jag är väldigt fokuserad innan och under match och det kan vara ganska mentalt påfrestande att spela. Efteråt vill jag bara träffa mina vänner, snacka skit och koppla bort fotbollen totalt.
• Favoritappar: Twitter för att läsa vad som händer i världen, Instagram för att se vad mina vänner gör och ibland för att visa vad jag själv gör och Livescore för att hålla koll på alla sportresultat.
• Rädsla: Att inte uppnå mina karriärmål. Den dagen jag slutar vill jag känna mig helt nöjd, att jag inte hade kunnat göra någonting annorlunda. Det är det jag strävar efter hela tiden, att göra mig själv stolt.
• Resmål: Jag var nyligen i Grekland med min tjej och innan det var jag med några vänner i Frankrike. Så länge jag är i gott sällskap spelar resmålet ingen större roll. 
• Last: Under min semester brukar det bli det lite för många hamburgare men annars är jag ganska bra på att hålla mig ifrån skräpmat och godis och sådant.