Stina Nilsson svarar på 10 frågor

Nilsson är tävlingsmänniska sedan barnsben

Stina Nilsson har strävat efter att bli längdskidåkare så länge hon kan minnas. Vi ställer 10 frågor för att lära känna Stina lite bättre och hon berättar om träningstimmar, Vm-uppladdning, strategier och ger tipps till nybörjare inom längdskidåkning. 

1. Hur tror du det kommer sig att det blev längdskidåkning?

– Det har varit naturligt att röra på sig och jag har provat en massa sporter, som orientering, fotboll, löpning, men det var aldrig något som konkurrerade om mitt starka fokus på längdskidor. Att bli längdskidåkare är något jag har strävat efter så länge jag kan minnas och tävlingsinstinkten har funnits med sedan barnsben, visar det sig. Hon har två äldre systrar och de tre såg till att tävla så fort de fick en chans, bland annat på väg till skolan. 

2 Hur mycket tränar du?

– Jag har höjt min träningsdos till mellan 850-900 timmar per år, och då ingår inte styrketräningen. En viktig del har varit att jag, tillsammans med vår nye tränare Ole Morten Iversen, har jobbat med att ha mer precision i min träning. Helt enkelt att våga hålla nere farten på de pass som ska vara lugna. Detta gör att jag ska vara pigg på de pass där jag ska hålla riktigt hög fart. Det är en utmaning att hitta balansen. Jag är tävlingsmänniska, och vill verkligen prestera. Men jag har vågat ”vara sämre” på pass under sommar och höst; vågat kör lugnare. Men det har gjort att jag varit bra när jag ska vara bra. Under vintern.

Toppformen vill Stina Nilsson inte släppa fram förrän i november men även om det är många månader kvar till dess finns det ingen plats för vila.

3. Hur läggs träningen upp?

- Vi tränar mycket mer på somrarna än vad vi gör på vintern egentligen, men på något sätt så tycker jag ändå att det är på sommaren som det är som mest avslappnat. Förr har jag alltid velat vara i toppform även den här tiden på året men det ska jag försöka hålla tillbaka lite nu och inte släppa fram det förrän i november. Då kan jag hålla hela säsongen istället, säger hon. 

4. Hur ser träningsstrategin ut för säsongen?

– Jag varierar träningen mycket: någon dag löpning och intervaller, någon dag styrka. Eftersom jag har problem med fötterna så lägger jag aldrig ett tufft löppass på förmiddagen och ett på eftermiddagen. Då kör jag hellre löpning först och sedan rullskidor eller ett styrkepass. Sen är det viktigt att våga dra i handbromsen när kroppen säger till. Har du några känningar så lägg hellre om träningen än att köra på ändå. Jag vet hur lätt det är att bli nästan manisk när man hittat en rolig övning, men då är det risk att man går in i väggen, får skador och motivationsbrist. Gör det som du har fått en nytändning av några gånger i veckan, men även annat som ger förutsättningar att behålla träningen. 

Jag har en grundplan för vad jag behöver utveckla och sedan får jag anpassa efter vad kroppen säger. 

• Distanspass: ”Jag kör i lugnt tempo och upp till tre timmar på rullskidor, löpning, cykel och skidor.”
• Intervallpass: ”Det är tuffare och där får man vara mentalt förberedd på att det gör ont.”
• Styrkepass på rullskidor: ”Då tränar jag i regel bara överkropp, stakning.”
• Snabbhetspass: ”Spänstövningar på barmark och rullskidpass med impulser, fartökningar."
• Styrkepass i gym: ”Jag kör chins och annat med kroppen som belastning. Jag använder inte skivstång. När man lärt sig använda kroppen som redskap blir det enklare att få till träning och det är tidseffektivt, kroppen har man med sig hela tiden.”

5. Hur finner du motivation till all den hårda träningen?

Vet man varför man tränar ett visst pass så blir det lättare att motivera sig. Jag tror att det är jätteviktigt att ha ett tydligt syfte med träningen och att kunna bryta ner det stora målet i flera delmål. Mitt mål t.ex. är att jag vill åka snabbt på VM men för att göra det måste jag bli bättre på det här och det här. Sen är jag väldigt envis. Det är något som finns inom mig, jag vill hela tiden pusha kroppen lite mer. Det spelar ingen roll om det är tufft intervallpass eller en VM-tävling där jag ligger långt efter. Jag ska alltid ge något extra hela tiden.

6. Vad inspirerar dig mest?

– Jag tror jag främst inspirera av olika miljöer som jag vistas i. Jag älskar att springa i fjällen till exempel, det är viktigt för mig. Otroligt vackert, och speciellt för mig. Sedan är ju förstås alperna fantastiska, men man kan hitta fina saker som inspirerar väldigt mycket i det lilla och nära, jag har nog ganska lätt för att njuta av omgivningar, som en liten elljusslinga i Torsby till exempel. Sen inspireras jag ju också av att det är väldigt kul alltihopa. Just nu har jag lite utav en löparhybris! Jag njuter verkligen av att få springa i naturen! Ibland i tre timmar även om det kanske är lite väl mycket just nu men det är bara det att jag tycker att det är så kul att jag inte kan sluta när jag väl börjar. Så, så här i uppstarten kanske jag har kickat igång lite väl hårt, haha. 

All uppmärksamhet som följt skulle säkert kunna skapa en hel del stress och press för många elitidrottare, men Stina Nilsson är en riktigt cool typ som försöker leva i nuet. 

7. Hur påverkas du av press?

– Jag har alltid levt under press, men den kommer från mig själv. Jag påverkas knappt av den yttre stressen, den som kommer från andra och som har att göra med mina prestationer, däremot är jag sträng mot mig själv.  Det är viljan hos mig själv att bli bättre som utvecklar mig, andras förväntningar utvecklar mig däremot inte alls, det är inte så jag funkar, det måste komma inifrån mig själv. Jag jobbar med mål, men säger dem inte utåt. För mig handlar målsättningar om saker jag vill uppnå i mig själv. Resultatmål för tävlingar sätter jag aldrig, de är så beroende av vad andra gör.

8. Hur tycker du att folk ska bete sig i spåret?

– Jag tycker att det generellt är bra stämning i spåren. Man ropar inte ”ur spår”, man åker om på sidan. Om det bara finns ett spår och man möter ett stort gäng, så kliver den som är ensam ur spår. Om två åkare möts i en backe, så ska den som åker utför gå ur spår, den som har uppför får vara kvar i spåret. Kommer någon som ett jehu uppifrån så kan den behöva dämpa farten, för sitt eget bästa. 

9. Vad gör folk oftast för fel när de ska lära sig att åka?

– Jag skulle säga: åker för fort. Det händer ganska ofta att någon börjar träna och åker fort i en eller två veckor, sedan tröttnar de. Jag tycker inte att man ska blåjaga puls, utan åka för att det är skönt att få luft i lungorna och njuta av naturen, rensa sig själv. Då får man en mer hållbar relation till idrott. 

10. Som nybörjare, vad ska man tänka på när man vill komma igång med skidåkning?

• Att inte gå på de absolut värsta nerförsbackarna; det är framförallt utför som det går fort och finns risk att skada sig.
• Jag ser att balansen är svår att få till, och då kan man hålla sig på platten och göra olika balansövningar.
• Träna varierat! Kör både löpning och rullskidor. Kör inte så långa pass på rullskidor till en början innan du vant dig vid det hårda underlaget. Belastningen på armbågarna blir hård när du sätter i stavarna i asfalten.
• Våga variera både fart och distans på dina träningspass.
• Ät rätt. Kosten är väldigt betydelsefull för att kunna träna bra.
• Vilan är viktig. ”Jag tar en powernap på 40 minuter varje dag. Det är den bästa stunden på dagen. Jag ställer faktiskt ingen klocka utan vet att jag vaknar efter just 40 minuter.